Har ju iaf avklarat två av sex. De andra är ju lite mer långsiktiga mål. På senaste har jag verkligen försökt gå in för det här med att äta sunt och börja röra sig-grejen & det går helt okej måste jag säga. Känner mig mycket piggare och gladare på senaste och det är kul att ha en sorts "hobby" haha, okej hobby är väl helt fel ord, men åtminstone någonting att sysselsätta sig med. Dock har jag haft ganska mycket plugg på senaste så har inte hunnit ut på mina rundor så ofta som jag velat men men. Ska bli ändring nästa vecka då jag inte har lika mycket.

Nej, alltså, det är ingenting allvarligt som har hänt. Det jag gjorde på kirurgmottagningen var att skära bort en riskabel nevus som det kallas (födelsemärke). De skärde alltså bort ca en cm djup bit på ryggen och fick sy ihop det med fem stygn som jag ska ta bort om två veckor. Anledningen till att den skulle bort var att den inte var riktigt "ok" och kan leda till cancer i värsta fall. Dock är risken ganska liten eftersom jag är såpass ung nu. Så den är iväg på undersökning för att kolla om den var godartad eller elakartad och är den elakartad måste jag göra om samma ingrepp fast en större bit ska bort för att få bort allt så att säga. Mer än så var det inte. Men är ganska mesig och fick ganska ont av detta. Det enda jag hoppas är att jag inte behöver göra om det, det är ganska obehagligt att ligga på en bår och bli skuren i ryggen må jag säga samt att bedövningen är förjävlig.

Anledning till alla blodprover är att jag har fått en diagnos om att jag har en liten nedsatt funktion av sköldkörteln (sprider ut hormoner, sitter i halspartiet och påverkar även ämnesomsättningen). Det var väldigt skönt att få reda på detta eftersom symptomen på det stämde in helt och håller på mig själv. T.ex trötthet, känner sig frusen, håravfall, viktuppgång, kort stubin, man känner sig hängig och deprimerad hela dagarna och yadayada. Ni kan läsa lite kort om det här. Blodprovet idag var det avgörande provet för att se om jag ska behöva få utskrivet medicin för detta och den medicinen äter man livet ut. & utan att det ska låta helt fel så hoppas jag nästan att jag får behandling eftersom det skulle ljusa upp min vardag så himla mycket eftersom jag hela dagarna sitter inne och känner mig lkdfkdsjfs ungefär. Är alltid negativ, frusen, ledsen, nedstämd och det var så skönt att äntligen få svar på vad det egentligen är med mig eftersom jag på senare tid inte har känt igen mig själv.

Oj vilken wall of text det blev men nu vet ni iaf vad som är på g, inga sådär  jätteallvarliga grejor alltså.